Kameran fångar från hög höjd bilden av två män som stiger in i en vit pickup och far i väg med dammet yrande om bakhjulen.
De kör i hög fart på grusvägar genom ett öppet solstekt jordbrukslandskap.
Kameran följer deras färd några minuter tills hela bilden plötsligt fylls av rökmoln. När slöjorna skingras framträder förvridna rester av vad som nyss var en bil.
Två fiender har eliminerats – medan de amerikaner som höll i avtryckaren befann sig i säkerhet långt därifrån. Filmsekvensen, som kommer från det amerikanska flygvapnet, visar ett allt viktigare vapen i USA:s kamp mot terrornätverket al-Qaida och talibanerna: drönare eller obemannade flygfarkoster.
Bara sedan den 23 maj har det rapporterats om fyra dödliga drönar- attacker i norra Pakistan. Enligt preliminära uppgifter skördade de 28 liv, flera av dem civila.
Attackerna har ökat drastiskt i antal under president Barack Obamas tid vid makten. Sedan 2009 har 252 attacker genomförts i Pakistan, enligt Longwarjournal.org, en källa som expertisen litar på. De har resulterat i 1.879 döds- offer, varav 87 civila och övriga klassade som al-Qaida eller talibaner.
Under samma tid har 38 attacker utförts i Jemen, med totalt 298 dödsoffer varav 242 påstådda al-Qaida-medlemmar och 56 civila.
Jan Hallenberg är professor på Försvarshögskolan med amerikansk säkerhetspolitik som specialitet.
–?Ur USA:s synvinkel har det här varit väldigt effektivt. al-Qaidas centrala ledning har försvagats allvarligt i både Pakistan och Jemen. Det har även slagit hårt mot talibanerna, säger han till DN.
USA har också satsat på drönarna av det uppenbara skälet att amerikanska liv inte behöver riskeras. Farkosterna styrs från flygbaser i USA eller skyddade högkvarter i Afghanistan.
Men ur den internationella rättens perspektiv är drönarattackerna djupt problematiska. För det första löser de upp rådande regler för när dödligt våld får tillgripas. För det andra utförs de utan hänsyn till andra länders gränser och självbestämmande.
I fredstid får dödligt våld användas av polis bara som sista utväg och i nödvärn, förklarar Mark Klamberg, folkrättsforskare vid Stockholms universitet. I normala fall ska den misstänkta brottslingen gripas. Råder det en väpnad konflikt, i dagligt tal krig, tillåter den internationella rätten att kombattanter, stridande personer, dödas.
–?Problemet med drönarattackerna är att de ibland görs i länder där många skulle säga att det inte pågår en väpnad konflikt. Kritikerna menar att i så fall ska de misstänkta terroristerna i första hand gripas,
–?USA däremot anser att man utkämpar ett krig mot terrorismen som pågår i hela världen och att man därför har rätt att tillgripa dödligt våld så snart en stat inte själv är förmögen att gripa in. Enligt detta synsätt finns ingen skyldighet att först försöka gripa en misstänkt terrorist.
Vita huset hänvisar enligt Jan Hallenberg till FN-resolutionen efter 11 september-attacken där USA gavs rätt att slå tillbaka.
–?Amerikanerna anser att de som dödas med drönarna är allierade med dem som angrep USA 2001. Men deras tolkning är omstridd, säger Hallenberg.
Drönarattackerna har dock ett strategiskt pris för USA: de försämrar den redan hårt ansträngda relationen med Pakistan, som kräver ett stopp. För att lägga tyngd bakom orden har man stängt försörjningsvägar till Afghanistan för Nato. USA å sin sida anser att Pakistan gör för lite för att stoppa terrorister.
Jan Hallenberg menar att USA:s agerande kommer att få mycket långtgående säkerhetspolitiska konsekvenser.
–?När Kina och Ryssland har den här utrustningen kommer de att använda den på samma sätt och med samma motiveringar som amerikanerna: vi slår ju bara mot terrorister, säger Jan Hallenberg.
Han exemplifierar med islamistiska uigurer som Kina skulle kunna tänkas jaga inne i andra centralasiatiska länder.
–?Det sänker tröskeln för våldsanvändning över nationsgränser. Stormakter kan tillgripa våld i situationer där man annars kanske skulle ha avstått, säger Jan Hallenberg.
Mark Klamberg pekar på en annan konsekvens.
–?Amerikanerna skulle inte acceptera att den här metoden användes på deras eget territorium, men de förväntar sig att andra ska acceptera det. Det gör att kampen mot terrorn, som i sig är legitim, tappar stöd i de berörda länderna, säger Klamberg.
