Archive for the ‘Försvaret’ category

Ryskt svar på USAs supersnabba missiler

May 27th, 2012

USAs utveckling av scramjetdrivna missiler är ett hot mot Ryssland anser vice premiärminister Dmitry Rogozin.

I samband med ett besök hos missilkonstruktören Raduga utanför Moskva gav Rogozin uttryck för sin oro över de forskningsprogram i USA som strävar efter att ta fram missiler som färdas i högre hastigheter än dagens missiler. Ett sådant projekt är X-51, där en testfarkost nådde Mach 5 i maj 2010.

Från dagens försök med demonstratorer är vägen inte lång till att utveckla supersnabba missiler efter 2015, säger Rogozin till nyhetstjänsten Ria Novosti.

Rogozin har ansvar för det ryska militärindustriella komplexet. Han menar att utvecklingen av ett en rysk motsvarighet måste diskuteras på högsta nivå i landet.

Indien bad tidigare i år det ryska företaget NPO Mashinostroeniye om hjälp med utvecklingen av en supersnabb missil.

Företagen Raduga och NPO Mashinostroeniye bedrev forskning kring supersnabba missiler under sovjetperioden. Något fungerande vapen togs dock aldrig fram.

T-50 till flygvapnet nästa år

May 25th, 2012

Ryska flygvapnet får de första exemplaren av det avancerade stridsflygplanet Sukhoi T-50 nästa år.

Sukhoi T-50 är det första stridsflygplan som konstruerats efter Sovjetunionens upplösning.

Det är ett s k femte generationens stridsflygplan med långt utvecklade smygegenskaper.

Det första exemplaret gjorde sin premiärflygning i januari 2010.  Hittills har tre flygplan kommit upp i luften för tester och ett fjärde är under byggnad.

Enligt nyhetstjänsten Ria Novosti lovar generalöverste Alexander Zelin att flygvapnet ska få ett antal plan redan nästa år för test under militära förhållanden.

2015 är det meningen att 14 plan ska finnas färdiga för test.

Planet har utvecklats med ekonomisk hjälp från Indien, som letar efter ett avancerat stridsflygplan, i ett program som kallas PAK FA (Future Aviation System for Tactical Air Force).

Planet jämförs närmast med amerikanska F-22 Raptor men ska enligt ryska uppgifter kunna byggas till en kostnad som är mindre än hälften av vad F-22 värderas till.

Slutblåst i klassisk svensk vindtunnel

November 3rd, 2011

Fyra av fem vindtunnlar i Bromma, bland annat denna där Jas 39 Gripen testats, riskerar blir skrot. Foto: Starcs

En flygteknisk epok går i graven. Trots nya kunder i utlandet lägger bolaget Starcs ned större delen av vindtunnelanläggningen i Bromma.

– Väldigt tråkigt, vi mister en nationell resurs för att göra den här typen av utprovningar, säger Mattias Sillén, chef för flygteknik och vapen på Saab Aeonautics i Linköping.

Saab har inte minst de senaste åren flitigt utnyttjat anläggningen i testningen av Jas 39 Gripen. Majoriteten av bolagets aerodynamiska prover har utförts av Starcs tills i somras. Det kommande året har Saab inga nya prov i faggorna. På sikt planerar man att använda vindtunnlar ute i Europa.

Den aerodynamiska anläggningen i Bromma har använts för att undersöka hur främst flyg- och rymdsystem beter sig i olika vindflöden i över 70 år. Den startades av Flygtekniska försöksanstalten 1940 i början av andra världskriget.

Nu är 20 av 25 anställda uppsagda till nyår. Fyra vindtunnlar av fem bommas igen liksom kompressoranläggningen där jetmotorer testats. Den stora höghastighetstunneln T 1500 som nu försvinner byggdes på 90-talet enkom för Gripenutvecklingen.

– Verksamheten gick som tåget fram till sommaren 2010 men därefter har efterfrågan minskat, inte minst i Sverige, och det handlar om stora anläggningar, dyra i drift. Att bara göra nollresultat räcker inte. Dessutom fanns det en risk för konkurs, säger vd Mikael Tjernlund. Han är öppen för försäljning av tunnlarna. I sämsta fall monteras de ned och blir metallskrot.

Mikael Tjernlund har fört samtal med ansvariga på bland annat Rymdstyrelsen och näringsdepartementet i syfte att rädda verksamheten.

– Vi är inte ute efter statlig finansiering men för att driva vissa forskningsprojekt inom bland annat rymdområdet behövs politiskt stöd, säger Mikael Tjernlund.

Enligt Thorwald Larsson, handläggare på Rymdstyrelsen, är orsaken att man inte ger stöd åt projekt som kan gynna den svenska vindtunnelexpertisen i Bromma att det saknas ”en tydlig industriell efterfrågare av Starcs tjänster”.

En nackdel som företaget brottas med är att konkurrenterna i Frankrike, Storbritannien och Nederländerna finansieras av staten.

– Vill de in i ett spännande EU- eller ESA-projekt kan de pressa priserna väldigt lågt, säger Mikael Tjernlund.

Mellan 2009 och 2010 ökade Starcs omsättning med 75 procent. Bolaget har vidgat kundkretsen och vänder sig inte bara till flyg- och rymdföretag utan också till tågtillverkare, bil- och båtindustri.

Utöver vindtunnelproven har man skaffat sig två ben till att stå på.

– Vi har börjat med beräkningar och design åt kunder och dessutom levererat en ny testutrustning för satellitmotorer, säger Mikael Tjernlund.

Det är dessa ben samt användning av låghastighetstunneln som bolaget ska stå på framöver. Fem anställda blir kvar.

 

USA:s militär provflyger världens snabbaste plan

August 11th, 2011

Falcon-660

Under den tid som det tar för dig att läsa den här meningen skulle Falcon HTV-2, det snabbaste plan som någonsin byggts, ha hunnit flyga 30 kilometer. Klockan 14 på torsdag lyfter planet från en flygbas i Kalifornien för en provtur i över 20.000 kilometer i timmen.

Det förarlösa planet skulle tillryggalägga sträckan Stockholm-Sydney på mindre än en timme och under färden motstå temperaturer på upp till 2.000 grader – högre än smältpunkten för stål.

Projektet med Falconplanet inleddes 2003. Den amerikanska militären ville bygga ett plan som på mindre än en timme kunde nå – och möljigen bomba – vilken plats som helst i världen.

Planet har testats i flygsimulatorer och i vindtunnlar. På torsdagen lyfter planet med hjälp av en raket för en tur i atmosfären, skriver den brittiska tidningen The Guardian.

 

USA-helikoptrar stärker Sveriges försvarsförmåga

April 9th, 2011

Försvarsminister Sten Tolgfors: Genom köpet av Black Hawk-helikoptrar – som härmed offentliggörs – får den svenska helikopterflottiljen en långsiktig och beprövad lösning. Sverige har valt helikoptersystem. Just nu slutförhandlar Försvarets materielverk om köp av 15 amerikanska helikoptrar av typen Black Hawk. Pilotutbildningen inleds i USA redan i sommar. I början av 2012 ska de första helikoptrarna levereras. 2017 ska alla de nya Black Hawk-helikoptrarna vara fullt operativa, enligt Försvarsmakten. Det här gör det bland annat möjligt att förlänga den svenska helikopterinsatsen i Afghanistan från 2013 och framåt. Genom anskaffningen fördubblas Sveriges medeltunga helikopterförmåga. Det stärker både landets försvarsförmåga och säkerheten i insatserna internationellt, skriver Sten Tolgfors.

Ökad rörlighet är centralt för att öka landets försvarsförmåga och för ett försvar som är användbart, tillgängligt och flexibelt. Detta är grundläggande inte bara för den svenska försvarsreformen, utan också för försvarsutvecklingen i EU, Ryssland och Nato.

Huvuddelen av den insatsorganisation om cirka 50.000 soldater och sjömän som Sverige nu bygger ska, när den är fullt utbyggd, vara tillgänglig på ett par dagar om Sverige hotas. Många förband kommer att ha omedelbar tillgänglighet. Alla förband ska vara användbara inom en vecka. Anställda soldater och sjömän liksom en rad nya materielsystem som ubåtar, torpeder, artilleri, splitterskyddade fordon och radarjaktrobotar höjer försvarets kvalitet betydligt.

Detta står i stark kontrast till det urholkade försvar Alliansen ärvde, där det tog ett år att få 11.000 man på fötter. Och upp till tre år att få 30.000 soldater användbara för försvaret av Sverige. Det var för lite och för sent.

För att militär förmåga skall vara relevant krävs att den snabbt kan sättas in där den behövs. Därför har Sverige skaffat strategisk flygtransportförmåga via SAC/C17-samarbetet, något vi aldrig haft förut. Därför dubblerar vi nu den medeltunga helikopterförmågan, genom anskaffning av ett nytt helikoptersystem.

Helikopterförmågan har under ett antal år brottats med betydande problem och obalanser.

Helikopter 15 anskaffades som en lätt utbildningshelikopter, men har på grund av förseningar och brister i andra tyngre system fått användas för mer krävande uppgifter, bland annat som transporthelikopter i NBG11 (NBG=Nordic Battle Group).

Helikopter 14 är kraftigt försenad. För det bär Sverige självt ett stort ansvar. Den beställdes 2001 och var ett rent utvecklingsprojekt. Sverige krävde en rad nationella särlösningar, till exempel annan takhöjd och andra ledningssystem, än andra köparländer. Därför beräknas helikopter 14 bli fullt operativ först 2020.

Helikopter 10B byggdes om i Norge för Medevac-uppgifter, det vill säga ambulanshelikopter. Modifieringen har dragits med starka förseningar och kvalitetsbrister och systemet finns nu i tre olika varianter. Helikopter 10B skulle ha varit färdig i januari 2008 för insats med den nordiska stridsgruppen 2008, men har först nu kunnat sändas till Afghanistan för insats från april 2011 till april 2013.

Resultatet av dessa problem är att flygtidsuttaget har varit begränsat. Pilotutbildningen har halkat efter och problem har flyttats runt mellan helikoptersystemen. En brist i det ena helikoptersystemet har lett till att ett annat helikoptersystem fått användas för ett syfte det aldrig varit avsett eller lämpat för.

Helikopterflottiljen behöver en långsiktig lösning, som också ökar Sveriges samlade helikopterförmåga i en tid då försvarets rörlighet är tilltagande viktig. Därför beslutade Alliansen i juli 2010 att anskaffa ett helt nytt medeltungt helikoptersystem. Detta skulle dessutom ske på ett fullständigt annorlunda sätt än vid anskaffningen av helikopter 14.

Riksdagen avsatte 4,7 miljarder kronor för nya helikoptrar. Dessa 4,7 miljarder har dock aldrig avsett att täcka enbart anskaffning av helikoptrar, som ibland påstås, utan också vidmakthållande och drift av systemet ända fram till 2020. I kontraktet ska också utbildning av piloter, besättningar och tekniker ingå.

Försvarets materielverk har nu valt helikoptersystem. Just nu slutförhandlar FMV anskaffningen av 15 amerikanska helikoptrar av typen Black Hawk. Pilot­utbildningen ska inledas redan i sommar i USA. Redan i början av 2012 ska de första helikoptrarna enligt FMV levereras. Detta ska bland annat möjliggöra en förlängd svensk helikopterinsats i Afghanistan från 2013 och framåt.

2017 – alltså före slutleveranserna av helikopter 14 som beslutades för 10 år sedan – skall alla de nya Black Hawk-helikoptrarna enligt Försvarsmakten kunna vara fullt operativa inom helikopterbataljonens ram.

Det faktum att Sverige anskaffar ett helikoptersystem – utan svenska särlösningar – som är väl beprövat, och som redan används av andra länder i internationella insatser möjliggör gemensamma logistik- och underhållslösningar.

Sammantaget innebär detta upp till halverade kostnader i anskaffningen av de nya helikoptrarna i jämförelse med utvecklingsprojektet helikopter 14.

Helikoptrarna levereras med splitterskydd, varnings- och motverkanssystem, samt luftintagsfilter och kulsprutor för egenskydd. De kan ta bårar och sjukvårdsutrustning.

Genom att köpa väl beprövade materielsystem kan tiden för anskaffning kortas väsentligt och därmed kan säkerheten för soldater i insats snabbt förbättras. Samtidigt räcker pengarna mycket längre när kostnaderna hålls nere. FMV har genomfört upphandlingen och undersökt flera alternativ. FMV anser att anskaffningen nu är så långt gången att den kan offentliggöras, bland annat för att Försvarsmaktens rekrytering av piloter ska kunna fullgöras.

Systemsäkerheten ökar drastiskt när beprövade system utan barnsjukdomar anskaffas. Black Hawk opereras av 27 användarländer och över 3?000 är tillverkade. Den är i full serieproduktion och ett stort antal är insatta i insatser. Mer än en miljon uppdragstimmar är genomförda med systemet.

Sverige kan inom mindre än ett år få nya Black Hawk-helikoptrar. Nu blir utmaningen för Försvarsmakten positiv, att integrera ett nytt helikoptersystem i verksamheten och dra nytta av den nya förmågan. Det stärker både landets försvarsförmåga och säkerheten i insatser internationellt.

Gripenplan kunde inte flyga

April 6th, 2011

De svenska Gripenplanen kunde inte genomföra de testflygningar som var planerade på onsdagseftermiddagen. Anledningen var att det inte finns rätt bränsle på basen Sigonella på Sicilien.

– Man har inte samma bränsle på basen här som Jasen kräver utan man har parallellt hållit på med en upphandling, säger pressofficeren Mattias Robertson till DN.se.

Drivmedlet som de åtta Gripenplanen kräver har en annan bränslemix och ännu har alltså ingen leverans anlänt.

– Det har gått så fort från att beslutet togs i fredags. Man vet aldrig exakt hur lång tid det kan ta för att få till leveranskedjan, säger Robertson.

Försvarsmakten har upphandlare på plats i Italien som jobbar med att få till en överenskommelse så snabbt som möjligt, uppger han. Men ännu har inget kontrakt skrivits.

Jasplanen ska normalt vara anpassade till det bränsle som Nato använder, skriver TT. Men Sigonella är i grunden en marinflygbas, uppger överstelöjtnant Mats Brindsjö som är chef för svenska Air Operation Center till nyhetsbyrån.

– Och USA:s marinflyg använder en lite annorlunda bränsletillsats än vad vi har i våra flygplan, säger han till TT.

Den amerikanska bränsletypen heter JP5 medan Gripenplanen kör på det civila bränslet Jet A1.

–  För att omvandla JP5 till Jet A1 krävs vissa tillsatser och lite utrustning för att göra det på ett kontrollerat sätt. Den utrustningen är ännu inte på plats där nere och under tiden upphandlar vi därför det civila bränslet från ett ställe utanför basen, säger Brindsjö till TT och fortsätter:

– Egentligen skulle man ha undersökt det här direkt när man kom dit, men vi hann inte riktigt med alla detaljerna.

Mats Brindsjö utgår från att Gripenplanen kommer att vara i luften på torsdagen. Även Mattias Robertson hoppas att allt går i lås så att provflygningarna kan genomföras i morgon. Han vet dock inte exakt när rätt bränsle kan vara på plats på Sigonella.

Testflygningarna var planerade till onsdagseftermiddagen och ska genomföras för att piloterna ska bekanta sig med luftrummet och baser i området i fall de behöver nödlanda. Efter testen var det tänkt att ett svenskt deltagande i Libyeninsatsen skulle kunna bli aktuellt tidigast på torsdagen.

När testflygningarna har ägt rum behöver Nato bara ett klartecken från Sverige.

– Den processen kan gå rätt så fort när man känner att man är klar. När man sen får förstauppdraget från Nato vet man inte, säger Mattias Robertson till DN.se.

De svenska stridsflygplanens uppdrag är, enligt fredagens riksdagsbeslut, att upprätthålla flygförbudet över Libyen och inte delta i attacker.

Brittisk flyg övar i Vidsel

March 16th, 2011

Älvsbyn. Regeringen har gett klartecken till det brittiska flygvapnet att fälla bomber vid Vidsel övningsflygplats utanför Älvsbyn.

Tillståndet gäller från den första mars till 31 december 2011. Något exakt datum för när skjutövningarna och bombfällningar ska äga rum är inte fastslaget än. Det kommer att bestämmas senare i förhandlingar mellan den svenska försvarsmakten och RAF AWC, Royal Airforce Air Warfare Centre.

Förra gången som utländskt flygvapen övade på svensk territorium utanför Vidsel var 2009. Då genomfördes en rad demonstrationer från det antimilitära nätverket Ofog, som försökte att stoppa den Natoledda flygövningen.

 

Flyget saknar vapen och spaning

March 11th, 2011

GripenNextGeneration

DEBATT. Flygvapnet befinner sig i obalans och det är inte Super-Jas som behövs i första hand. De stora bristerna finns inom hemlig stridsledning, spaningsförmåga och beväpning. En stor investering i ett nytt flygplan bör därför skjutas upp, anser Allan Widman (FP).

I förra veckan skulle Försvarsmakten i sitt budgetunderlag för 2012 ha presenterat ett förslag till långsiktigt och större förmågelyft för det svenska stridsflyget. Allt pekade på att myndigheten skulle förorda en utveckling av den demonstrator som Saab arbetat med sedan våren 2007. Detta skulle innebära ny motor, ny radar och nytt skrov för det svenska stridsflyget; i realiteten ett helt nytt flygplan.

I sista stund valde Försvarsmakten att begära ytterligare tid för beredning av ärendet. Något som också Försvarets materielverk ansåg klokt.

Medan de flesta andra länder traditionellt gjort få men omfattande förmågelyft av sina plattformar, har Sverige gått mer försiktigt fram. I stort sett vartannat eller vart tredje år har Jas Gripen blivit föremål för mindre uppdateringar. Detta har möjliggjort en större följsamhet mot en allt snabbare teknisk utveckling, samtidigt som utvecklingsriskerna har kunnat begränsas. Förmågehöjningen har varit evolutionär, snarare än revolutionär.

Förr eller senare måste dock en del större beslut fattas. Just nu torde utvecklingen vara snabbast när det gäller sensorer, motmedel och kanske vapen. Flera större länder inför nu så kallad AESA-radar med väsentligt bättre prestanda. Detta innebär stora fördelar i det taktiska uppträdandet och får även betydelse får verkansavståndet på flygplanets vapen.

Som all ny teknik i tidiga utföranden är AESA-radarn emellertid tung och skrymmande. Av allt att döma väntar därför en snabb miniatyrisering de kommande åren.

Flygutveckling har alltid varit en jakt på mindre vikt och utrymme. I dag är ett beslut om införande av ny radar på det svenska stridsflyget ett starkt argument både för en ny starkare motor och ett ombyggt skrov med plats för mer inre bränsle. Om bara några år kan detta ha förändrats.

Samtidigt kan man naturligtvis alltid argumentera för större dragkraft och behovet av längre räckvidd i ett stridsflygplan. Men det är här som en rad andra, viktiga avvägningar också kommer in. Ett flygvapen är ett system av system. Vid sidan av antal flygplan och deras prestanda måste en given ekonomi också inrymma tillräcklig flygtid för piloter, modern och tillräcklig beväpning, stridsledning, baseringsmöjligheter och luftvärn.

Efter en lång strategisk time-out efter det kalla kriget är det först nu som det svenska försvaret försöker återuppta en nationell försvarsplanering. Analysen av vad vi ska kunna möta och hur detta ska ske är långt ifrån tillfredsställande. Klart är dock att flera delsystem i flygvapnet inte befinner sig i balans. På vissa områden har förmågan utvecklats, men ifråga om till exempel säker och hemlig stridsledning, spaningsförmåga och beväpning finns både kvalitativa och kvantitativa brister.

Att ge sig in i utveckling och anskaffning av ett nytt stridsflygplan är ingen liten sak. Effekterna, både på flygstridskrafterna och på det övriga försvaret, kan bli monumentala. Det är inte minst mot denna bakgrund man ska se att många länder ständigt skjuter upp sådana investeringar.

Det svenska försvaret kan vara på väg att återfå en nationell dimension. I en sådan kommer flygstridskrafterna att vara den viktigaste hörnstenen. Med detta som grund behöver vi göra en bred översyn av det samlade luftförsvaret. Under tiden måste handlingsfriheten med vår militära flygindustri upprätthållas genom de mindre, men mer självklara, förmågehöjningarna. En sådan strategi är ansvarsfull och ändamålsenlig.

Allan Widman, försvarspolitisk talesman (FP)

Sukhoi T-50 åter i luften

March 10th, 2011

Sukhoi T-50 (PAK FA) provflygplan nr 2 premiärflyger 3 mars 2011 Foto: Sukhoi

Det andra exemplaret av ryska stridsflygplanet PAK FA, ett 5e generationens flygplan, premiärflög i förra veckan.

Provflygplan nummer två höll sig i luften i 44 minuter under den första provflygningen den 3 mars. Precis som när det första planet premiärflög 29 januari förra året satt piloten Sergey Bogdan vid spakarna.

Provflygningen ägde rum vid Sukhoifabrikens fabriksflygfält i Komsomolsk vid Amur i Sibirien.

Som provflygplan använder Sukhoi beteckningen T-50. Utvecklingen av planet finansieras i samarbete med Indien, som planerar att utrusta sitt flygvapen med 5e generationens stridsflygplan. Ryssland och Indien har inledningsvis talat om att köpa 50 plan vardera av PAK FA.

Sukhois vd Mikhail Pogosyan räknar med att kunna sälja så många som 1000 exemplar av flygplansmodellen.

Planet ska få smygegenskaper, alltså liten träffbild på radar, och mycket avancerad navigationsutrustning som hjälper piloten så att denna kan koncentrera sig på de militära uppdragen. Stora mängder data ska också kunna överföras mellan flygplanet och stridsledningscentraler på marken eller i luften.

Det första provflygplanet har genomfört 36 testflygningar. Enligt Sukhoi har de genomförts i enlighet med ett förutbestämt testprogram.

Till 5e generationens stridsflygplan räknas också amerikanska F-22 Raptor och F-35 Lightning II.

Hemlig rymdskyttel flyger igen

March 9th, 2011

X-37B, amerikanska flygvapnets topphemliga obemannade rymdskyttel, har återvänt till omloppsbana. I lördags sköts den upp från Cape Caneveral, buren av en Atlas V-raket.

Detta är det andra exemplaret av rymdfärjan. Det första sköts upp för första gången i april 2010 och landade 225 dagar senare på Vandenberg-fältet utan större problem än en punktering på landningsbanan.
Vilka uppgifter den hade då, och vad systerfarkosten ska göra den här gången är hemligt.

Flygvapnet och konstruktören Boeing kallar skytteln “Orbital test vehicle”, och den ska vara till för att testa återanvändbara rymdfarkoster. Hemlighetsmakeriet har lett till många spekulationer om vilka uppgifter X-37B ska ha i framtiden.
X-37B bara nio meter lång och har ett lastrum som rymmer en minibuss. Den kan tillbringa 270 dagar i omloppsbana, och göra många kursändringar.

Några tänkbara möjligheter det skulle ge flygvapnet är att placera ut satelliter, styra eller avfyra vapen mot mål på marken eller angripa andra länders satelliter. Den skulle också kunna användas som en rörlig spionsatellit som kan skjutas upp med kort varsel.
Både Ryssland och Kina har hotat bygga egna obemannade skyttlar för att kontra X-37B om den är ett hot.