Archive for the ‘Helikopter’ category

Stort intresse för helikoptrar

May 8th, 2010

Representanter för oppositionen under ledning av ordförande i Riksdagens försvarsutskott Anders Karlsson (s) besökte Helikopterflottiljen och Linköpings garnison bland annat för att få en inblick i helikopterverksamheten.

Magnus Westerlund, chef för Helikopterflottiljen och tillika Chef för Linköpings Garnison, inledde besöket med att informera om flottiljens verksamhet och de utmaningar som flottiljen står inför. Magnus Westerlund välkomnade den helikopterdebatt som äger rum och belyste vikten av ett medeltungt helikoptersystem.
Anledningen till det akuta behovet är den kraftiga förseningen av helikopter 14, som tidigaste kommer att vara operativ fullt ut 2020.

– Vi kommer att behöva fler helikoptrar fram tills dess, men även därefter för att klara uppgifterna som vi har framför oss, säger Magnus Westerlund.

Delaktiga

Representanterna som förutom Anders Karlsson (s) bestod av José Gutierrez (v), Jenny Salaj (s), Peter Rådberg (mp) var intresserade och diskuterade gärna olika frågeställningar.

– Jag tror det är viktigt för Sverige att prioritera vilka insatser vi skall medverka i och vilken ambitionsnivå som vi kan ha internationellt, sade Anders Karlsson, (S), Ordförande Riksdagens försvarsutskott.

– Jag är nöjd med dagens besök.  Det är oerhört viktigt att öka medvetenheten om vad som krävs av flottiljen, om vi skall vara med överallt, och då måste vi få resurser för att kunna klara av detta, avslutade Magnus Westerlund.

Nya helikoptrar välkomnas

April 17th, 2010

En amerikansk blackhawk-helikopter

Försvarsminister Sten Tolgfors presenterade idag planerna på att köpa in nya militärhelikoptrar i väntan på den kraftigt försenade helikopter 14. På flygflottiljen i Linköping, där helikoptrarna ska stationeras, är chefen Magnus Westerlund positiv till planerna.

Den så kallade helikopter 14 som beställdes av den förra regeringen kommer inte att kunna användas fullt ut förrän 2017.
Samtidigt har militären, enligt Magnus Westerlund ett stort behov av medeltunga helikoptrar bland annat i Afghanistan. Där kommer man
istället under två år framåt att använda lättare ombyggda helikoptrar, men det är bara en tillfällig lösning.

Försvarsministerns plan är att fylla ut glappet fram till 2017 med nyinköpta amerikanska Blackhawk-helikoptrar.

Oppositionen riktar kritik mot planerna, Miljöpartiets Peter Rådberg vill istället bygga om försvarets äldre Vertolhelikoptrar i väntan på helikopter 14. Vänsterpartiets Gunilla Wahlén varnar för säkerhetsrisker med tre parallella helikoptermodeller, något Magnus Westerlund tillbakavisar.

– Vi fördelar helikopter helikoptersystemet till olika piloter. Piloterna ska inte växla mellan superpuman och ett annat anskaffat system, säger Westerlund.

Isbrytarna på Arlanda Helikopter

April 7th, 2010

Isen ligger fortfarande tjock i delar av Stockholms skärgård.
När skärgårdstrafiken inte når fram längs vattnet är helikoptertransport enda sättet att hålla kommunikationerna öppna.
– Is, snö och kyla är bra för affärerna, säger Anders Bernelind på Arlanda Helikopter.

På väg tillbaka mot basen i Åkersberga, efter att ha passerat havsbandet, Vaxholm, Fjäderholmarna och Lidingö, är det lätt att inse helikopterns möjligheter.

Piloten Petter Ersson prickar lugnt transportkärran som står uppställd utanför hangaren. En landningsplats på ungefär 4 x 2 meter. Med rotorn fortfarande igång på Jet Rangern sker ett snabbt passagerarbyte innan en ny tur ut mot den ännu isbelagda skärgården. Markutrymme är ingen stor fråga när det gäller att hålla trafiken till isolerade öar igång.

– Just nu flyger vi tre gånger i veckan åt Vaxholmsbolaget, säger AnneMarie Ejdepalm, flygkoordinator på Arlanda Helikopter. Isläget har gjort att båtarna inte kommer fram på många håll och då är helikopter det enda sättet att ta sig in till fastlandet. Det håller tre av våra maskiner igång oavbrutet.

Den bistra vintern har gett en välbehövlig ekonomisk knuff uppåt, efter ett tufft år när lågkonjunkturen slagit hårt mot en av företagets verksamheter: taxiflyg och charter. Från den egna basen i Åkersberga är det dessutom nära, både ut till skärgården och till landningsplatsen inne i Stockholm.

– Det tar tio minuter till Slussen, där vi har vår egen platta i Riddarfjärden, fortsätter AnneMarie. Det är faktiskt den ena av två tillåtna landningsplatser för helikoptrar i Stockholms stad, fler finns inte. Att landa på tak i stan, som man ser i olika actionfilmer, är det inte tal om.

Arlanda Helikopter startade 1991 i Gävle med en kombination av flygtrafik och flygskola av två flygintresserade bröder, Anders och Mats Bernelind. Än idag är verksamheten huvudsakligen familjeägd med en syster, hustru och dotter verksamma i företaget. Lägg därtill en utomstående minoritetsägare, piloten Johan Carlsson och bilden av ett litet, väl sammanhållet företag tonar fram.

– I Luftfartsverkets instruktioner krävs bland annat dokument för hur informations- och kommunikationsarbetet sker inom företaget. Men vi talar ju inte om något annat i familjen, vid köksbordet, i bilen, i hangaren, säger Anders Bernelind med ett leende. Det behövs ingen instruktion för det.

Från Gävle gick flytten ner till Arlanda men där blev det med tiden både dyrt och trångt i luften. Sedan 1997 sköts trafiken istället från de öppna fälten i Åkersberga utanför Stockholm. En hangar med plats för upp till 8 helikoptrar, kontorsbyggnad och en liten men fullt tillräcklig platta. Och ett i det närmaste fritt luftrum.

– Vi har tagit oss tid att bygga efter behovet, säger AnneMarie Ejdepalm. Nu har vi lokaler som är optimala för vad vi behöver. All trafik i området går härifrån och vi gör service, tillsyn och underhåll i hangaren. Helikoptrar behöver ju betydligt mer teknik än flygplan.
Flottan består av nio Bell-maskiner och en Augusta, samtliga med plats för 4-5 passagerare och med marschfart kring 200 km/h. Hälften är egna, hälften har andra ägare men flyger under bolagets operativa tillstånd.

Den största, en Bell 407, har en lyftkapacitet på 1 ton och ger den kraft som behöv vid olika lyft och transportuppdrag. Det finns inga planer på att växa i helikopterstorlek, dels av kostnadsskäl, dels för att det begränsar antalet landningsplatser och drar med sig miljöstörningar i form av högre buller.

– Idag under vintern står passagerartrafiken för nästan 80 procent men lyft, transporter och besiktning, är en viktig verksamhet också, säger Anders Bernelind. I de lägena har vi ett komplett manskap med pilot, två markoperatörer och eventuella transportfordon på marken. Det gör att vi kan klara ett uppdrag snabbt och utan stor miljöpåverkan.

En stor del av uppdragen kan klassas som samhällstjänst; transporter ut till isolerade öar, besättningsbyten på fartyg, vilddjursinventering, kraftledningsinspektioner, utsläppsspaning, olika besiktningsuppdrag med infraröd kamera. De ger stabilitet i företaget, särskilt som den konjunkturberoende charterverksamheten går på sparlåga just nu.

– Det har börjat vända nu, säger AnneMarie. Men fortfarande är det känsligt att hyra helikopter. Det är att sticka ut ur mängden på ett sätt som inte alltid ses med blida ögon här i Sverige.
Storleksmässigt är Arlanda Helicopter det största av en handfull helikopterföretag i Stockholmsområdet. I övrigt finns ett antal enmansföretag och, tyvärr, en och annan “svartåkare” som kör uppdrag utan giltig licens.

– Faktum är att vi inte har någon egen säljorganisation, säger Anders Bernelind. Vi får uppdragen på kontakter och det renommé vi har i branschen. I det läget tror jag att det faktum att vi är ett familjeföretag hjälper till. Det inger ett förtroende samtidigt som vi kan visa på hög kvalitet. Och det har definitivt hjälpt oss att klara av lågkonjunkturen. Så när isen tinar kommer vi att klara oss också framöver.

100 år med helikoptern

March 15th, 2010

Helikopterns historia är lång. Redan för mer än 2000 år sedan lekte kinesiska barn med roterande snurror som flög några meter, men inte förrän 1907 genomfördes den första bemannade helikopter­färden. Att få en helikopter att flyga kan verka enkelt, men är komplicerat i praktiken. För vilken pilot vill rotera lika fort som motorn.

Det naturligaste sättet att flyga är förstås­ att skaffa vingar som fåglarna, men de kinesiska barnens leksak har ingen motsvarighet bland djuren – snurran höll sig ju flygande med hjälp av rotation.
Den kinesiska snurran kom till Europa på 1400-talet när handeln med Kina tog fart. Universalgeniet Leonardo da Vinci började fundera över principerna och gjorde sin berömda skiss av en ”spiralformad luftskruv” omkring 1490. Den beskrivs idag som det första riktiga försöket att konstruera­ en fungerande helikopter.

– Jag har upptäckt att en skruv­formad anordning som den här kan stiga upp i luften om den snurras mycket snabbt och man använder välstärkt linneväv, skrev da Vinci.
Men han kom bara till experimentstadiet – de praktiska försöken misslyckades eftersom hela farkosten roterade, inte bara rotorn.
Vi måste gå ända fram till 1754 för att finna nästa försök. Då presenterade Mikhail Lomonosov en konstruktion för att få upp meteorologiska instrument i luften för den ryska vetenskapsakademien. Nästan 30 år senare konstruerade fransmannen Christian de Launoy och hans mekaniker Bienvenu en modell med två motverkande rotorer där rotorbladen var tillverkade av kalkonfjädrar.

Många försök, många misslyckanden
Först 1861 användes ordet helikopter för första gången. Det var den franske­ uppfinnaren Gustave de Ponton d’Amécourt som myntade uttrycket när han visade upp en modell med en liten

ångdriven motor. Ordet helikopter kommer från grekiskans helix, som betyder spiral, och pteron, som betyder vinge.
Mellan 1860 och 1880 presenterades lika många galna som vetenskapliga idéer. 1870 lanserade till exempel Alphonse­ Pénaud en konstruktion med rotorer som skulle drivas med tvinnade gummiband. Projektet skrattades ut, men än idag tvinnar barn gummiband för att få sina modellplan att lyfta .
1877 fick Enrico Forlanni sin obemannade ångdrivna helikopter att lyfta­ 13 meter och hålla sig kvar i luften i 20 sekunder vid ett försök i en park i Milano.
Tre år senare gjorde Thomas Edison flera misslyckade experiment med helikopterliknande farkoster: dels ett försök med en motor som drevs av bomullskrut som fick hela farkosten att explodera, dels ett försök med en elektrisk motor. Inte heller den farkosten­ lyfte.
1901 utvecklade den slovakiske uppfinnaren Ján Bahýl en modell med en förbränningsmotor som lyfte en halvmeter. Han arbetade vidare och fyra år senare, i maj 1905, nådde hans uppfinning fyra meters höjd och flög mer än 1 500 meter.

Den första bemannade färden
När den första bemannade helikopter­flygningen skedde är inte helt säkert. Det finns en osäkerhet i källorna och alla försök dokumenterades inte, men i juni 1907 lyckades fransmannen Maurice Léger få sin bemannade, helikopterliknande konstruktion att lyfta. Men eftersom han kraschade brukar inte Léger få äran av att ha varit först i luften.
I september 1907 lyfte de franska bröderna Jaques och Louis Breguets Gyroplane nummer 1 sin pilot sex decimeter i en minut. Men eftersom det krävdes två män, en i vardera änden, för att hålla farkosten stadig räknas det inte som en så kallad ”fri flygning utan förankring”.
Några månader senare, den 13 november 1907, genomfördes vad som betraktas som den första bemannade, fria och oförankrade helikopterflygningen. Bröderna Breguets värste uppfinnarkonkurrent Paul Cornu lyckades få upp sin pilot tre decimeter över marken i 20 sekunder. Några veckor senare nådde helikoptern två meters höjd.
Flera olika konstruktioner presenterades i snabb takt och kampen om att få fram en fungerande helikopter­ som kunde flyga kontrollerat och säkert pågick under hela första hälften av 1900-talet. Bland annat konstruerade argentinaren Raul Pateras Pescara en rad modeller när han arbetade i Europa. Han experimenterade med två rotorer som snurrade åt olika håll, och i januari 1924 kunde Pescaras­ Helicopter nummer 3 flyga i upp till tio minuter. Men fransmannen­ Etienne­ Oemichen noterades för det första världsrekordet när hans helikopter flög 360 meter i april 1925.
Pescara blev rasande och arbetade dygnet runt, och fyra dagar senare slog han nytt rekord med en flygning på två decimeters höjd i 736 meter i en hastighet av 13 kilometer i timmen. Senare tog dock Oemichen tillbaka rekordet­.

Första helikopterflygningen Fransmannen Paul Cornu anses vara den förste som fick en helikopter att flyga. Bild: IBL

Dags för serieproduktion
Den första helikoptern som blev mer än ett experiment och kunde styras av en pilot var den tyska Focke-Wulf Fw 61. 1936 slog den alla tänkbara världsrekord när den flög i 122 km/h.

2010 års hetaste pryl – iPhonestyrd helikopter

January 8th, 2010

Nu finns den ultimata leksaken för alla oss tekniknördar. Eller vad sägs om en helikopter som styrs med hjälp av en iPhone?

En av de häftigaste prylarna som visats upp på årets CES-mässa i Las Vegas är Parrots iPhonestyrda helikopter “AR.Drone”. Ta en titt på nedanstående reklamfilm så kanske du förstår varför:

AR.Drone kommunicerar med din iPhone (eller iPod Touch) med hjälp av Wi-Fi. Tack vare en inbyggd kamera i helikoptern kan du se dig omkring ur ett fågelperspektiv.
Som en extra bonus finns möjlighet att spela så kallade “augmented reality games”, till exempel kan du kriga mot virtuella drönare. AR.Drone kommer börja säljas senare i år, vad prislappen blir är en väl förborgad hemlighet, men det lär inte bli direkt billigt. Mer information om AR.Drone finns hos amerikanska Macworld och på Parrots webbsida.

Flygfototografera med fjärrstyrd helikopter

December 27th, 2009

Skicka upp din kamera i luften med en radiostyrd helikopter.
På fjärrkontrollens bildskärm visas det som kameran ser.

Konventionella radiostyrda helikoptrar med en rotor är ganska svåra att lära sig flyga.

Men enligt det kanadensiska företaget Draganfly Innovations är deras nya Draganflyer X4 lätt att bemästra.

Dels beroende av att den har fyra rotorer men främst beroende av avancerad datorkontroll. Helikoptern kan exempelvis hålla sin position i luften helt automatiskt. Om ”piloten” tappar radiokontakten landar även Draganflyer helt av sig självt.

Helikopern är avsedd för att fota eller videofilma från luften och är avpassad för att kunna användas med fyra olika kameramodeller.

I den handburna fjärrkontrollen finns en bildskärm som är kopplad till kamersökaren och visar vad kameran ser.

Fjärrkontrollen kan även styra både zoom och kamerans vinkling mot marken.

Helikoptern är 64 cm bred, 12 cm hög och väger 680 gram. Maxlast är 250 gram.

Något pris är ännu inte offentliggjort men enligt prylsajten Ubergizmo kommer den att kosta omkring 80 000 kronor.

Obemannad helikopter mäter Linköpings sopor

December 24th, 2009

Cybaero641_47716i641

En laserscanner på en obemannad helikopter ska hjälpa Linköping att hålla koll på de egna sopbergen. Scanningen ger data som visar hur mycket avfall som deponerats och om soptippen växer eller krymper.

Idag gör Tekniska Verken i Linköping motsvarande mätningar med inhyrd bemannad helikopter. Tanken är kostnaden ska bli lägre med den nya tekniken.

Den obemannade farkosten, Apid, har utvecklats av företaget Cybaero, som nu startat ett samarbete med Tekniska Verken, kallat “Projekt Soptitt”.

Mikael Hult, vd hos Cybaero hoppas att sopmätningen ska bli en intressant flygtjänst för företaget:

– Bara i Sverige finns runt 80 avfallsdeponier som lyder under krav på mätning. I Europa räknar vi med att det totalt kan finnas 10-15 000 deponier, säger han i ett pressmeddelande.

Helikopter 9

November 20th, 2009

Helikopter 9

Helikopter 9 i vinterlandskap.

Helikopter 9 i vinterlandskap.
Foto: FBB

Helikopter 9 var Försvarsmaktens första beväpnade helikopter och användes länge som pansarvärnshelikopter vid kompanierna i Boden och Linköping. I dag används den främst som transporthelikopter vid rek- och personaltransportflygningar och opererar från Linköping och Ronneby.

HKP 9 är en tvåmotorig helikopter som tidigare ingick i pansarvärnshelikopterkompaniet. Uppgiften var bekämpning av fientliga pansarfordon. Helikoptrarna opererar på extremt låg höjd. Beväpningen utgörs av fyra TOW-robotar. Besättningen består av en flygförare och en skytt. I dag finns inget PV-kompani.

Helikopter 9 inbjuder till “sportig” flygning, främst beroende på maskinens goda manövreringsförmåga. Anledningen till denna förmåga är dess rotorsystem. Andra militära helikoptertyper som tidigare opererats har rotorsystem, vilka är helt eller delvis ledade, vilket innebär att rotordisken inte är kontruerad att att tåla negativa belastningar. Helikopter 9 är däremot utrustad med ett stelt rotorsystem, som innebär att avancerad flygning är möjlig.

Samtliga maskiner har genomgått en modifiering för NVG-flygning (Night Vision Goggles) och all utbildning på NVG sker i dag på helikopter 9.

Helikopterflottiljen har totalt 20 stycken helikopter 9. Alla opererar från Linköping och Ronneby. Besättningen utgörs vid taktiska uppdrag av pilot och navigatör.

Historik

Tankar på att anskaffa en beväpnad helikopter föddes redan 1959 i arméstaben som menade att både lätta och medeltunga helikoptrar med fördel kunde beväpnas med såväl raketer som robotar. Försök med defensiv beväpning påbörjades under 1961 i Boden och då med kulspruta monterad på en helikopter 2 (Sud aviation Alouette II). Man insåg dock snabbt att helikopter 3 var en betydligt bättre plattform än helikopter 2.

I materielanskaffningsplanen för åren 1966-76 som upprättades 1964 ansåg man att eld från beväpnade helikoptrar och flygplan främst för bekämping av pansar men även som ersättning för lätt artilleri skulle vara ett av helikoptrarnas huvudanvändningsområden. Anledningen till att beväpnade helikoptrar behövdes sades vara att indirekt eld inte hann verka på grund av stridens snabba förlopp.

De första försöken med pansarvärnsrobot på hkp 3 genomfördes med bantamrobot under 1965 i Boden och detta var det första steget i en lång process som renderade i att dåvarande chefen för armén 1982 kunde fastställa målsättningen för de nya pansarvärnshelikoptrarna. De helikoptrar som hade utprovats och fanns som alternativ var Hughes 500 MD, Bo 105, Bell 206/L1 AS 355F Twinstar och Agusta 109.

Till slut fanns två kandidater kvar som båda ansågs värdiga som pansarvärnshelikoptrar: AS 355 och Bo105. Det var Bo 105 som till slut tog hem spelet främst på grund av den goda styrspaksresponsen och undanmanövreringsförmågan, men också tack vare det enaxliga stabiliseringssystemet (Yaw csas) som medgav en automatisk inriktning och målföljning i girled vid skjutning av TOW-robot.

I juli 1984 skrevs kontrakt för köp av 20 stycken Bo105. Den helikopter som tillverkades för svenska armén var en variant och har beteckningen Bo105 CB3. Helikoptrarna levererades mellan oktober 1987 och november 1988 med en takt av tre helikoptrar i månaden. I ett senare skede köpte även flygvapnet fyra helikoptrar av nästan samma typ för lokal flygräddning, men dessa helikoptrar finns inte kvar i Försvarsmakten i dag.

Under införandet av systemet hyrdes tre interimsmaskiner från MBB som användes för utprovning av vapensystemet och inskolning av teknisk personal och förare. En fjärde maskin köptes senare och blev den “21:a” maskinen.

I dag finns 20 maskiner i Helikopterflottiljen sedan en maskin havererat under mitten av 90-talet i Linköping.

I dag är pansarvärns-helikopterkompanierna nedlagda och helikoptern har andra uppgifter. Helikoptern utrustades inte med någon utrustning för instrumentflygning utan “traditionell” navigering skulle utföras med maskinen.