Archive for the ‘Länder’ category

Spaceliner flyger i Mach 20

January 2nd, 2013

spacelinemodell400

Med raketflygplanet Spaceliner tar en tripp från Europa till Australien 90 minuter. Fullt möjligt enligt projektet Fast 20XX där Sverige deltar.

Det EU-stödda framtidsprojektet Fast 20XX har i tre års tid studerat förutsättningarna för en lång flygresa runt jorden i mycket hög hastighet – kring 20 gånger ljudhastigheten.

Tyska DLR har skissat på en farkost som skulle kunna göra en sådan resa.

Spaceliner startar upprättstående som rymdfärjorna gjorde med hjälp av raketmotorer. Den återanvändbara boostern släpper kort efter start och passagerarkapseln glidflyger sedan från hög höjd mot sin destination i hastigheten Mach 20. Planet landar sedan på en vanlig landningsbana.

De 17 deltagarna i Fast 20XXprojektet har inte konstruerat ett överljudsplan för färder i Mach 20 utan snarare undersökt förutsättningarna för hur sådana kombinerade flyg- och rymdfärder skulle kunna utföras.

En viktig fråga som har ställts är om människor klarar denhär typen av snabba flygfärder. Tyska institutet för rymdmedicin inom DLR svarar ja på den frågan.

En annan viktig fråga är hur planet ska kylas under färden, där friktionen mot atmosfären kan hetta upp delar av planet till 1800 °C. Lösningen ser ut att vara aktiv kylning i nosen och på vingframkanterna. Vatten ska nvändas som kylmedel i porösa keramiska komponenter.

Luftflödet kring flygfarkosten har också varit föremål för undersökningar. Eftersom planet flyger på mycket hög höjd, upp mot 100 km, kommer trycket kring planet att skifta enormt under en flygfärd. Tester i en tysk vindtunnel har jämförts med italienska simuleringar och resultatet kan ligga till grund för en framtida konstruktion av ett överljudsplan.

Dessutom har gruppen studerat vad som händer om en start behöver avbrytas. Hur ska passagerarutrymmet konstrueras för att både fungera som flygkabin och räddningskapsel.

Klart är att Spaceliner måste ha sin startplats långt från tätbebyggda områden och att flygfärden måste göras på mycket hög höjd för att inte befolkade områden ska utsätta för ljudbangar.

Ett första steg på vägen på Spaceliner är att testa projekt Alpha, ett rymdplan med tre personer ombord som ska släppas från en Airbus A330 från 14 km höjd och därefter nå höjden 100 km. I likhet med Virgin Galactics rymdturistprojekt räknar man med att den sortens farkoster gör korta rymdtripper i slutet av detta decennium.

Spaceliner är inte tänkt för korta rymdtripper utan för långa färder mellan kontinenter på jorden. Det kommer inte att bli aktuellt med sådana resor före 2050, tror Martin Sippel, projektkoordinator vid DLR.

Spaceliner flyger i Mach 20

December 24th, 2012

Med raketflygplanet Spaceliner tar en tripp från Europa till Australien 90 minuter. Fullt möjligt enligt projektet Fast 20XX där Sverige deltar.

Det EU-stödda framtidsprojektet Fast 20XX har i tre års tid studerat förutsättningarna för en lång flygresa runt jorden i mycket hög hastighet – kring 20 gånger ljudhastigheten.

Tyska DLR har skissat på en farkost som skulle kunna göra en sådan resa.

Spaceliner startar upprättstående som rymdfärjorna gjorde med hjälp av raketmotorer. Den återanvändbara boostern släpper kort efter start och passagerarkapseln glidflyger sedan från hög höjd mot sin destination i hastigheten Mach 20. Planet landar sedan på en vanlig landningsbana.

De 17 deltagarna i Fast 20XXprojektet har inte konstruerat ett överljudsplan för färder i Mach 20 utan snarare undersökt förutsättningarna för hur sådana kombinerade flyg- och rymdfärder skulle kunna utföras.

En viktig fråga som har ställts är om människor klarar denhär typen av snabba flygfärder. Tyska institutet för rymdmedicin inom DLR svarar ja på den frågan.

En annan viktig fråga är hur planet ska kylas under färden, där friktionen mot atmosfären kan hetta upp delar av planet till 1800 °C. Lösningen ser ut att vara aktiv kylning i nosen och på vingframkanterna. Vatten ska nvändas som kylmedel i porösa keramiska komponenter.

Luftflödet kring flygfarkosten har också varit föremål för undersökningar. Eftersom planet flyger på mycket hög höjd, upp mot 100 km, kommer trycket kring planet att skifta enormt under en flygfärd. Tester i en tysk vindtunnel har jämförts med italienska simuleringar och resultatet kan ligga till grund för en framtida konstruktion av ett överljudsplan.

Dessutom har gruppen studerat vad som händer om en start behöver avbrytas. Hur ska passagerarutrymmet konstrueras för att både fungera som flygkabin och räddningskapsel.

Klart är att Spaceliner måste ha sin startplats långt från tätbebyggda områden och att flygfärden måste göras på mycket hög höjd för att inte befolkade områden ska utsätta för ljudbangar.

Ett första steg på vägen på Spaceliner är att testa projekt Alpha, ett rymdplan med tre personer ombord som ska släppas från en Airbus A330 från 14 km höjd och därefter nå höjden 100 km. I likhet med Virgin Galactics rymdturistprojekt räknar man med att den sortens farkoster gör korta rymdtripper i slutet av detta decennium.

Spaceliner är inte tänkt för korta rymdtripper utan för långa färder mellan kontinenter på jorden. Det kommer inte att bli aktuellt med sådana resor före 2050, tror Martin Sippel, projektkoordinator vid DLR.

 

Ryssland skrotar plan på egna Mistralfartyg

December 23rd, 2012

Den ryska marinen har skrotat planerna på att bygga två egna amfibieattackfartyg baserade på de franska Mistral som beställts.

Det uppger affärstidningen Vedomosti med hänvisning till regeringskällor.

Ryssland beställda förra året två amfibieattackfartyg av Mistralklass från Frankrike. I kontraktet infick att Frankrike skulle bygga dessa två fartyg. Sedan skulle ryska varv bygga ytterligare två fartyg till 80 procent, och Frankrike skulle stå för 20 procent av bygget.

Enligt uppgift anser nu ryska militärledningen att kostnadsreduktionen för de två ryskbyggda fartygen blir försumbar, och att kostnaden för de fyra fartygen blir tung för den samlade ryska militärbudgeten.

Dessutom har det tidigare uttryckts skepsis mot så många som fyra amfibieattackfartyg i den ryska flottan.

Beslutet att inte bygga fartygen anses komma sedan den förre försvarsministern Anatoly Serdyukov fick sparken. Efterträdaren Sergei Shoigu satte omedelbart efter sitt tillträde igång ett besparingsprogram för krigsmakten.

Fartyg i Mistralklassen kan bära med sig 16 helikoptrar och ett flertal landstigningsfartyg samt stridsfordon. De är även utrustade med ett komplett sjukhus för över 90 patienter.

Norge öppnar för svenskt ubåtsköp

November 16th, 2012

Norge kan komma att köpa nya svenska ubåten A26 från Kockums. Nästa år avgörs mångmiljardaffären.

Amerikanska tidningen Seapower International, som har kopplingar till amerikanska marinen, uppger i senaste numret att nästa generations svenska ubåt A26 ligger bra till när Norge överväger att köpa nya ubåtar.

Kockums uppges vara ett av sex ubåtsvarv i världen som får lämna in informationsunderlag till den norska marinen.

A26 är under konstruktion och ska börja byggas nästa år i två exemplar av Kockums i Karlskrona på order av svenska försvaret. Enligt tidningen passar det svenska programmet tidsmässigt väl in i de norska planerna.

Norge har i dag sex ubåtar i den så kallade Ula-klassen. De togs i tjänst i början av 90-talet och måste antingen moderniseras eller ersättas med nya ubåtar senast 2025.

– Vilket alternativ det blir avgörs under 2013, säger Lars Gjemble, senior rådgivare på norska försvarsdepartementet, till Ny Teknik.

Han bekräftar att Kockums är ett av de sex varv som valts ut i arbetet med projektet ”Ny ubåt 6346”.

Kockums, som ägs av tyska Thyssenkrupp, kommer att svara inom kort.

– Vi hoppas vara aktuella som leverantör den dag som Norge samlar sig till beslut i frågan om sitt framtida ubåtsvapen, säger bolagets presschef John Ahlmark.

Enligt Lars Gjemble ska ubåtsvarven svara senast vid årsskiftet. Norrmännen vill bland annat kartlägga ubåtarnas kostnader, operativa förmågor och produktionstid inför det kommande stora investeringsbeslutet.

Även Thyssenkrupps andra ubåtsvarv, HDW i Kiel, ombeds lämna information liksom varven DCNS i Frankrike, Fincantieri i Italien, Navantia i Spanien och DSME i Sydkorea.

Modell av Kockums ubåt A26 som är under konstruktion och ska börja byggas nästa år.

Indien tappar intresse för ryskt smygplan

October 25th, 2012

Sukhoi T-50 testats Foto: Sukhoi

Indien minskar sin beställning av det ryska femte generationens stridsflygplan PAK-FA som indierna utvecklar med Sukhoi.

Enligt nyhetstjänsten Ria Novosti drar Indien ner sin beställning från 200 till 144 plan. Planet testas nu i prototyputförande som Sukhoi T-50. Den ryska versionen ska komma ut på förband 2017.

Indien vill tillverka sin egen version av planet. En större del än vad som var tänkt tidigare ska utvecklas av indierna själva och därför beräknas inte produktionen där komma igång förrän 2020. Främst är det programvara och navigationsteknik som indierna vill utveckla själva. Motorer och en del av smygtekniken står ryssarna för.

Sannolikt kommer en första rysk prototyp att levereras till Indien 2014. Den ska följas av ytterligare en 2017 och en tredje 2019. Utifrån erfarenheterna med den tredje prototypen bestäms hur serieversionen ska utformas.

Slutsumman för projektet är ännu svår att räkna fram men indierna talar om storleksordningen 200 miljarder kronor.

Till konkurrenterna räknas amerikanska F-22 och F-35 samt kinesiska J-20. Även i Japan finns planer på att bygga ett femte generationens stridsflygplan.

Miljardstriden om Super-Jas är i gång

September 6th, 2012

Fler delar av Gripen-systemet kan i framtiden komma att tillverkas utomlands, jämfört med i dag. Saab AB förhandlar i dagarna intensivt med myndigheter och försvarsindustri i Schweiz om vilken teknik som ska upphandlas och var.

Förhandlingsspelet kring miljarderna från Schweiz planerade köp av Super-Jas, Gripen E, är i full gång. Schweiz tänkta investering uppgår till 21, 5 miljarder för 22 plan. Samtidigt planerar den svenska regeringen att köpa 40–60 plan för 90 miljarder kronor. Länderna har enats kring ett samarbetsavtal, som ska ge samordningsvinster. En faktor att ta hänsyn till är att Sverige erbjuder Schweiz nya Gripen till ett fast pris.

Mycket är dock ännu oklart kring hur miljarderna från affärsuppgörelsen fördelar sig mellan parterna. Design, utveckling och sammanfogning av flygplanskroppen, vingarna och systemintegrationen av dagens Gripen-plan, sker huvudsakligen i Linköping i dag.

Enligt Mats Hansson, projektledare på Försvarsexportmyndigheten, ska huvudleverantören Saab, enligt det svensk-schweiziska avtalet, upphandla tillverkning och komponenter där det är bäst och billigast.

– Det är ju en fråga för industrin, Saab egentligen, var de kan producera till lägsta kostnad, säger han.

Schweiz har krävt direkta motköp, industriella samarbeten, tekniköverföringar och FoU-samarbeten. Landets medier har spekulerat i att utveckling och tillverkning för runt 1,7 miljarder franc, dryga 12 miljarder svenska kronor, kan komma Schweiz till godo.

Av dessa bedöms merparten eller uppåt 7,5 miljarder kronor kunna hamna i Schweiz, bland annat genom att Gripen E produceras gemensamt med Saab. Landets statliga försvarskoncern Ruag, som redan tillverkar Gripens fällbara bränsletankar, väntas få en huvudroll i det arbetet. Men även andra industrisamarbeten diskuteras.

Miljarderna från Schweiz-affären hamnar också hos andra länder. Nuvarande modellen Jas 39 Gripen (C/D) är långtifrån svensk. Viktiga delsystem kommer till en tredjedel från Sverige, en tredjedel från USA och en tredjedel från övriga Europa, främst Storbritannien, anger Saab.

Samtidigt är många av de mindre komponenterna också från USA.

Med Super-Jas ökar det utländska inslaget i det svenska stridsflygsystemet. Redan står det klart att Volvo Aero inte får göra motorn, den blir i stället amerikansk. Gripens nuvarande radar, pulsdopplerradarn, tillverkas i dag i Göteborg, medan den nya Gripen-radarn, Raven, produceras i Skottland.

Armasuisse, Schweiz motsvarighet till Försvarets materielverk, och Saab skrev den 29 juni på första motköpsavtal. Samtalen kring kontrakten fortsätter.

I förra veckan blev det dock klart att slutmonteringen av Super-Jas, en order på cirka 2,5–3,5 miljarder kronor, blir kvar i Sverige. Det ­bekräftades av Jü rg Weber, huvudansvarig projektledare för stridsflygplansupphandlingen hos Armasuisse.

Han uppgav då också att den totala volymen på motköpen liksom motsvarande kontraktsparter ännu inte definierats i förhandlingarna.

På Saab är man förtegna om hur stor del av Jas-affären som hamnar i Schweiz och hur stor del som tillfaller Sverige.

 

Världens största flygplats-modell

July 10th, 2012

Knuffingen Airport tog sju år och 23,5 miljoner att bygga

Spänn fast säkerhetsbältet och häng med till världens största flygplats i miniformat!

På Knuffingen Airport ser allt ut som i verkliga livet.

Flygplan lyfter och landar i en strid ström och människor promenerar omkring.

Men allt är bara på låtsas.

Modellflygplatsen ligger i ”Speicherstadt” i Hamburg och beräknas locka en miljon besökare varje år.

Knuffingen Airport har tagit sju år att bygga och, håll i er nu, kostat 23,5 miljoner.

Den är världens största modellflygplats, 150 kvadratmeter, och där 40 flygplan och 90 bilar ständigt rör sig i takt med ett datastyrt program.

Tusentals detaljer

Människor promenerar omkring i terminalerna och bilarna är försedda med blinkande ljus. Övriga ljus på flygplatsen gör att den framstår som i ett blått skimmer.

Flygplanen är allt från Airbus A380 till små Cessnas och när de startar och landar gör de det med hjälp av tunna trådar som givetvis också är dataprogrammerade.

Sammanlagt finns här också:

40 000 lampor.

15 000 figurer.

500 bilar.

10 000 träd.

50 tåg med 1 000 vagnar.

100 signalljus.

200 strömbrytare.

300 byggnader.

Någon som undrar över att det tog sju långa år att bygga underverket?

 

Mosquiton – de allierades balsaplan

July 9th, 2012

TEKNIKHISTORIA. Ett bombplan utan beväpning, byggt av balsa och björkfaner, blev ett av andra världskrigets mest framgångsrika stridsplan. Ändå var de Havilland Mosquito nära att aldrig lyfta från ritbordet.

 

Motorbullret hörs över villataken i Bromma en mörk höstnatt 1943. Från flygfältet har en av British Overseas Air Corporations, BOAC:s, Mosquitoplan just lyft i riktning mot Skottland.

Förortsborna har hunnit vänja sig vid de nattliga överflygningarna. Men bara några få vet något mer om “the ball bearing run”, som fraktar kullager från svenska SKF till den brittiska industrin.

Ibland, som ikväll, finns annat än kullager och diplomatpost i lasten. En passagerare som får ligga insvept i tjocka filtar på durken ovanför de stora bombluckorna, med syrgas och kaffetermos till hands.

En av de som gör den obekväma resan är den danske fysikern Niels Bohr, som till sist tvingats fly sitt hemland sedan den nazistiska förföljelsen av judar nått även dit. Kullagertraden går från Bromma till flygbasen Leuchars, strax utanför skotska universitetsstaden St Andrews, rakt över det tyskkontrollerade Norge. Visserligen färdas man i skydd av mörkret, men utan beväpning är det bara en sak som gör flygningen möjlig: Mosquitons snabbhet.

Inte ens de tyska jaktplanen Fucke-Wulff 190, som varit svåra motståndare till britternas Spitfireplan, hinner ikapp kullagerlinjens Mosquitoplan. Av de 13 Mosquitoplan BOAC använder för flygningarna förloras fem i olyckor, men inte ett enda rapporteras nedskjutet.

Utgångspunkten, när De Havilland 1938 lanserade Mosquiton som idé, var att bygga ett så snabbt bombplan att det inte behövde någon beväpning. Att jämföra med USA:s tunga, lastdryga, men långsamma B-17 “Flygande fästning” som hade upp till 13 kulsprutor att försvara sig med.

Utan kulsprutor, bepansring och kulspruteammunition kunde vikten hållas nere, samtidigt som strömlinjeformen blev bättre utan utstickande torn för kulspruteskyttarna. Och utan skyttar kunde besättningen hållas nere till två man, en pilot och en navigatör – ännu en viktsbesparing som skulle ge utdelning i ökad snabbhet.

Idén var utmanande i sig, och ännu mer genom att valet av byggnadsmaterial. De Havilland ville bygga planet i trä, eftersom aluminium kunde befaras bli en bristvara i en krigssituation. Men redan tio år tidigare hade försvarsmakten pekat ut aluminium som framtidens material för flygindustrin.

På ytan var Mosquiton därför hopplöst föråldrad. Inte underligt att företagets ledare, Geoffrey de Havilland hade svårt att övertyga den brittiska försvarsbyråkratin.

Men på sätt och vis var Mosquiton en modernare konstruktion än de samtida metallflygplanen. Planet är ett av de första kompositbyggena, där man utnyttjade olika materials egenskaper så att de samverkade optimalt.

Flygplanskroppen var en självbärande sandwichkonstruktion, uppbyggd av björkfaner på in- och utsidan med balsa som distansmaterial. Den tillverkades i två halvor som sedan fogades samman. Vingarna var mer konventionellt uppbyggda, med spryglar av granvirke och klädda med björkfaner. Motorfästen och en del andra detaljer gjordes av stål.

De Havillands förslag förkastades i flera omgångar, men företaget arbetade ändå vidare på projektet. Det togs upp på nytt av flygministeriet, förkastades, togs upp igen, avbröts på grund av brist på komponenter, framförallt motorer och så vidare. Till sist, den 25 november 1940 provflögs den första Mosquitoprototypen. Det stod snart klart att den överträffade både beställarnas och konstruktörens krav och förväntningar.

De två Rolls-Royce Merlinmotorerna, samma som användes i Spitfireplanen, gav Mosquiton en toppfart på 630 kilometer i timmen, vid provflygningar gjorda i februari 1941. Det var cirka 50 kilometer i timmen snabbare än en Spitfire Mark II. Dessutom klarade planet att ta med sig upp till 450 kg bomber, fyra gånger så mycket som man ursprungligen räknat med.

Under utprovningen förändrades och förfinades Mosquiton, bland annat genom att vingarna förlängdes. Samtidigt insåg myndigheterna att planet passade till mer än rent bombplan och beställde även en jaktversion.

Serietillverkningen av de första Mosdquitoplanen kom igång mot slutet av 1941. En ytterligare fördel med träbygget var att det gick snabbt att få loss produktionskapacitet och öka produktionen.

Flygplanskropparna gjordes till exempel vid tre stora möbelföretag som nu blev inlemmade i den brittiska krigsindustrin, arbetarna var erfarna snickare, pianobyggare och så vidare. De laminerade skalhalvorna mot stora pluggar av betong med spännband som höll de olika lagren av faner och balsa på plats.

Till att börja med användes ett kaseinlim, men det visade inte stå emot fuktigt klimat tillräckligt bra när Mosquiton användes i tropikerna. I stället gick man över till Aerolite, ett vattenfast karbamidhartslim som utvecklats av brittiska kemister under 1930-talet, och som senare blev ett standardlim vid tillverkning av plywood och för båtbygge.

Totalt tillverkades 7781 Mosquitoplan, varav nära 7000 under krigsåren. En mindre del gjordes i Kanada och Australien. Planet fanns i 27 olika versioner och innan andra världskrigets slut hade det hunnit fylla en lång rad roller som bombplan, jaktplan, i attackversion, nattjaktplan och, som sagt, som kullagerlinjens fraktplan. Och till och med, i undantagsfall, som improviserat passagerarplan.

 

FAKTA Flög ikapp V1-bomberna

1944 började Tyskland terrorbomba London med obemannade flygande V1-bomber, föregångare till våra dagars kryssningsmissiler med en stridsladdning på 850 kilo. De drevs med en pulsjetmotor som gav en hastighet på 640 kilometer i timmen. Mosquiton var ett av de få plan som klarade att genskjuta V1:orna, sammanlagt sköts drygt 600 flygande bomber ner av Mosquitoförband.

Miljontals falska kretsar hos militären

May 29th, 2012

 

Förfalskade elektronikkretsar är ett stort problem för den amerikanska militären. Flygplan, helikoptrar och missiler finns bland de drabbade systemen. Marinhelikoptern SH 60B är ett exempel. Foto: U.S. Navy photo Joshua Wayne LeGrand

Mer än en miljon förfalskade elektronikkretsar har upptäcks hos den amerikanska militären. Flygplan, helikoptrar och missiler finns bland de drabbade systemen.

En kommitté i den amerikanska senaten har i ett års tid undersökt hur förfalskade elektronikkretsar nästlar sig in i militära system. Nu publiceras rapporten, och kommittén slår fast att problemet är utbrett.

Cirka 1 800 olika komponenter med misstänkta förfalskningar har upptäckts. Totalt innehåller de mer än en miljon falska kretsar. Och då har bara en del av leveransförsörjningen under 2009 och 2010 granskats.

Utredarna har följt över 100 av falsifikaten till källan och konstaterar att mer än 70 procent härrör från Kina. Många av fuskkomponenterna värms bort från importerat elektronikskrot. De putsas upp, förpackas, märks ibland om och säljs som nya. Men elektroniken kan ta stryk i hanteringen.

Här är några exempel på försvarsmaterial där misstänkta förfalskningar har upptäckts:

-Marinhelikoptern SH 60B. Falska kretsar i elektromagnetiska filter som behövs för ett så kallat flir-system för mörkerseende.

-Fraktflygplanet C-130J. Falska minneskretsar i en bildskärm som ger piloten viktig information, bland annat om bränsleförbrukning och varningsmeddelanden.

-Flygplanet P-8Q Poseidon. En falsk komponent i en modul för att upptäcka is på flygplanet, som är en modifierad version av passagerarplanet Boeing 737 avsett för marinen.

Fuskkretsarna innebär inte bara en säkerhetsrisk. De orsakar även stora kostnader när en upptäckt förfalskning ska ersättas, varnar kommittén. Rapporten avslöjar också att flera underleverantörer underlåtit att rapportera upptäckta förfalskningar till försvarsdepartementet.

I en artikel i februari beskriver Ny Teknik hur även svenska företag drabbats av förfalskade komponenter. Ett exempel är försvarskoncernen Saab där förfalskningar upptäcktes i sluttester av ett militärt radarsystem för några år sedan. Sedan dess har företaget stramat upp rutinerna för hur elektronik ska köpas.

________________________________________________________________________________

FAKTA Fyra sorters falska kretsar

Begagnade. Komponenterna värms bort från kretskort i skrotad elektronik. De fräschas upp, förpackas och säljs som nya.

Piratkopior. Bedragare tillverkar nya kretsar som liknar produkter från etablerade varumärken. Ibland är det tomma kapslar utan innehåll.

Felmärkningar. Komponenter märks om så att de liknar en dyrare version. De kan därmed se ut att ha mer kapacitet eller bättre tålighet mot värme och strålning till exempel.

Kasserade. Seriösa halvledartillverkare kasserar komponenter som inte håller måttet. De smugglas ut från fabriken och säljs som prima

Helikopter fick nödlanda på södra Gran Canaria

May 28th, 2012

Under en inspektionsrunda med helikopter av en högspenningsledning kom helikoptern för nära en ledning med rotorbladen och tvingades nödlanda.
Enligt källor på flygbolaget är piloten och två personer oskadda.
Piloten lyckades styra enheten trots att det visat sig att bakre propellern snuddat kabeln och fått en liten skada. Piloten landade i ett bergsområde cirka 300 meter från Gran Canarias motorväg GC1, bredvid Las Burras i kommunen San Bartolomé de Tirajana, har källorna indikerat .

Enligt ett uttalande från koordinerande center, Emergency & Säkerhet, aktiverades räddningstjänsten efter att ha fått ett larm vid 10.30 (lokal tid). En person rapporterade att han hade sett en helikopter som kolliderat med en högspänningskabel nära motorvägen GC-1, och var på väg mot berget.
Helikoptern hade flugit över andra delar av bebyggelsen på låg höjd, vilket orsakade många invånare att ringa den lokala polisen i San Bartolome de Tirajana, oroad över att helikoptern flög på så låg höjd över sina hus i närheten av Playa del Inglés och San Fernando de Maspalomas.
Kommunens ansvariga tycker att man varit oansvariga genom att flyga på så låg höj att man kolliderat med ledningarna.

Det var skickligt av piloten att kunna sätta ner helikoptern trots att styrpropellern var skadad.