På lördag flyger åtta svenska Gripen hem från den amerikanska storövningen Red Flag i Nevada. Sverige har gjort lika bra ifrån sig som USA, summerar flygvapenchefen Micael Bydén. Efter incidenten på ditresan anser Gripen-piloter att lufttankningen måste bli säkrare.

Klockan är sju på morgonen i Nevadaöknen. Kontingentchef Anders Segerby och flygvapeninspektören Micael Bydén svarar lite sömndruckna om Red Flag och de svenska erfarenheterna av deltagandet med Gripen-systemet.

I nära två veckor har åtta av flygvapnets Gripen-plan övat tillsammans med stridsflygplan från USA, Nederländerna, Singapore och Förenade Arabemiraten utifrån den amerikanska flygbasen Nellis, 11 mil nordost om Las Vegas.

-Det man skulle önska är att fler skulle få vara på plats och se vad som händer. Vi gör ett jobb i nivå med värdlandet, summerar Micael Bydén erfarenheterna hittills.

Flygövningen Red Flag anses vara en av de största och hårdaste i världen. Sverige har deltagit två gånger tidigare, i Alaska respektive Nevada.

Sammanlagt 110 personer från svenska flygvapnet, inklusive piloter, tekniker och underrättelsepersonal, är på plats under Red Flag 2013. Efter nya flygpass under torsdagen och fredagen närmar sig den första etappen av hemresan till Sverige. På lördag lyfter planen hemåt igen från Nellis.

Att ett försök att lufttanka ett av Gripen-planen på deras väg till Azorerna på ditresan misslyckades oroar Anders Segerby. En prob – en lång arm som fälls ut från flygplanet – gick av när ett tankerplan skulle fylla på flygbränsle. Gripen-planen fick landa i England i stället och det skadade planet byttes ut.

-Det har hänt också hänt när vi flugit hemma att en prob gått sönder, så det var en av de scenarior vi räknade med skulle kunna hända på resan. Utrustningen betedde sig som väntat, flygplanskroppen bröts inte av utan proben bröts av vid en försvagning som den skulle, om krafterna blev för stora, säger han.

Exakt vad som gick fel ska granskas närmare men enligt Anders Segerby hade tankern någon typ av fel. Två militära tankerplan följer med när Gripen flyger över Atlanten, de är av modell KC-10, tillverkade av McDonnell Douglas.

-Utifrån ett pilotperspektiv är lufttankningen ändå något som måste förbättras framöver, säger han.

Vad är då de viktigaste poängerna med att delta i en jätteövning på amerikansk mark?

-Det är ett par saker. Dels handlar det om att få vara i en miljö med olika hotbilder, att delta i olika scenarior, dels om att öva tillsammans med flera länder. Det är en bra värdemätare på hur Gripen står sig, konstaterar Micael Bydén.

117 plan är på plats men alla deltar inte samtidigt. Men exempelvis 60-70 plan kan medverka samtidigt i olika spelade hotscenarior och strider.

Sverige flyger normalt med sex Gripen åt gången, i en rote (två plan) och i en fyrgrupp. Försvarsmakten har med sig laser och gps-styrda precisionsbomber (så kallade GBU) samt ammunition till Gripens automatkanon. Olika fientliga luftvärn simuleras men störsändare används på riktigt.

Två amerikanska divisioner av F15- och F16-plan utgör fiendeplan och är permanent stationerade på Nellis. De är dock ommålade så att de inte ska likna amerikanska flygplan, utan kan spela upp hot från andra stater. Utöver flygstridskrafter deltar också allt från satelliter till mänskliga spioner

Gårdagens strid (onsdag) gick för svensk del ut på att leta upp och slå ut markmål. Gripen-planen och dess allierade skulle hitta Scud-missiler på fordon som färdas på vägar och i ökenterrängen, med fientliga jaktplan i närheten.

-Den här övningen verkar snarlik den operativa uppgift ni hade i verkligheten i Libyen 2011?

-Ja, det här har vi vana från FN-insatsen Unified Protector, säger Anders Segerby.

Fram till i går morse hade de svenska planen genomfört nio pass, i princip ett i dagsljus och ett i mörker varje övningsdygn.

Ett pass kunde dock inte genomföras på grund av dåligt vädret en dag och ett annat eftersom flygplanet Air Force One, med president Barack Obama ombord, i tisdags flög till Las Vegas och Red Flag stoppades under fem timmar, berättar Anders Segerby.

Hur förhåller sig då Gripen-systemet i förhållande till de utländska flygstridskrafterna?

-Vi står oss bra, vi har bra uthållighet och kan hålla oss i luften länge jämfört med andra plan i och med att vi kan lufttanka, säger Anders Segerby. Han är också nöjd med kommunikationen med andra länders piloter och flygsystem.

Bland de svenska piloternas erfarenheter finns också en hel del nyttiga tekniska erfarenheter som de tar med sig hem.

På telekrigssidan har övningarna visat på luckor som behöver täppas till, enligt Anders Segerby, som också nämner att radiosambandet behöver få än bättre kryptering och störningsskydd.

-Jag kan tänka mig att de tekniska resultat vi kommer hem med kommer att ge ganska så många människor jobb i ett par månader framöver, säger han.

Svenskarna har dock sluppit möta det mest fruktade planet av de som deltar vid Red Flag 2013 – den amerikanska avancerade smygaren F22 Raptor – som motståndare. Raptor-planen är nämligen i stället en av Gripens allierade i luften.

Nu hoppas Anders Segerby på att klara ännu ett par pass bra och därefter på svag medvind under hemresan.

-Om allt går som vi vill landar vi i Ronneby på onsdag i nästa vecka.