Archive for the ‘Resor’ category

Tekniken som Nasa önskar att de hade

March 6th, 2011

Antimateria som bränsle, laservapen och runda, flygande robotar. Här är tekniken som Nasa drömmer om.

Nasa ligger ofta bra till när det gäller att ta fram ny teknik. Men det finns saker som även rymdmyndigheten bara drömmer om. Nu har de presenterat sina förslag på teknik de kan tänkas utveckla de närmsta åren.

Tidningen New Scientist har listat några av önskemålen.

1. Raketer som drivs av antimateria.

När antimateria och materia möts uppstår oerhörda mängder energi, ypperligt för rymdfärder då massan skulle vara väldigt liten.

Detta användningsområde kräver dock mycket större mängder antimateria än vad som produceras i dag.

2. Laser som sätter fart på rymdfärjor.

Ju varmare raketmynningen blir, desto snabbare rusar raketen ut i rymden. Men att skjuta laserstrålar eller mikrovågor från jorden mot raketen är en annan metod för att värma bränslet till ännu högre temperaturer.

3. Flygande kamerarobot

Väl i rymden kan det vara bra med ett par extra ögon som vakar över expeditionen. Därför vill Nasa ta fram en robot som flyger fritt, till exempel runt Internationella Rymdstationen, ISS, och filmar på områden som är svåråtkomliga.

4. Rymddräktsporten

Genom att konstruera en kombinerad rymddräkt och utgång på månbilar skulle astronauter på ett smidigare sätt ta sig ut på månens yta. Rymddräkten sitter helt enkelt fast på utsidan av farkosten, med en öppning på ryggen som astronauten kliver in i, och när astronauten är i sin dräkt stängs öppningen.

5. Metalliskt väte

När väte utsätts för enormt tryck övergår det till fast form. Forskare vet inte om metalliskt väte skulle behålla sin fasta form även om trycket sänks. Men om så är fallet skulle det fungera utmärkt som bränsle eftersom vätet då är så koncentrerat.

6. Raketer som drivs av solen

Även denna metoden syftar till yttre hjälp för att värma raketens bränsle. Nu skulle solens värme helt enkelt användas och fokuseras på raketen med hjälp av speglar och linser.

13 gånger farligare flyga i u-land

March 5th, 2011

Flygresenärer löper 13 gånger så hög risk att dö i en flygolycka i ett u-land som i den industrialiserade världen.

Det framgår av en undersökning gjord av MIT-professorn Arnold Barnett, som publiceras i Transportation Science. Statistiken baseras på data insamlade åren 2000 – 2007.

Den visar att risken att dö i en flygolycka vid flygresor i exempelvis USA, Japan och europeiska länder är 1 på 14 miljoner. Det gäller för såväl jet- som propellerplan. Det motsvarar en flygresa per dag i 38000 år.

Gör man en resa i länder som är på väg mot industrialisering, exempelvis Brasilien, Indien och Taiwan, är risken att förolyckas i en flygolycka 1 på 2 miljoner.

I mindre utvecklade länder är risken 1 på 800000.

En förklaring till att länder som höjt sin ekonomiska nivå ändå inte förbättrat flygsäkerheten kan enligt professor Barnett bero att det är lättare att höja den ekonomiska nivån än att ändra kulturella beteenden.

Distansarbetare hoppar över flygtornen

March 4th, 2011

Det påminner om ett vanligt flygledartorn, men istället för fönster har flygledaren stora bildskärmar runtomkring sig där hon eller han kan följa alla plan på flygplatsen. Det gör att flygledaren kan sitta långt från själva flygplatsen. Sundsvall/Örnsköldsvik blir först ut med den nya tekniken som är en del av omställningen av flygtrafiken i hela Europa

 

FRAMTIDENS LEDARE Behöver en flygledare verkligen vara på plats när flygplanet landar? Saab och Luftfartsverket tror inte det. Nu bygger de ett nytt system som gör det möjligt att leda planen i Örnsköldsvik från flygplatsen i Sundsvall.

 

Under finanskrisen när alla företag tvingades till stora besparingar framstod videokonferenser som ett bra alternativ till flyget. Nu har flygandet satt fart igen och den här gången är det istället flyget som tar hjälp av kameror, sensorer och datanät för att få ned kostnaderna och klara driften av flygplatser i glesbygd.

Tekniken är intressant även i mer tätbefolkade områden och har testats i Skåne. Men nu är det skarp drift som gäller. Det nya systemet har redan börjat byggas på flygplatsen i Örnsköldsvik och målet är att man ska vara i gång under 2013.

Då ska flygledarna sitta i ett rum på flygplatsen i Sundsvall och ha full kontroll över vad som sker i Örnsköldsvik. Till sin hjälp har de kameror och sensorer på flygplatsen i Örnsköldsvik som registrerar allt som händer.

Ett plan som kommer in för landning fångas upp av kamerorna och bilderna förs via ett datanät över till Sundsvall där flygledarna ser allt som händer på stora skärmar.

Skärmarna finns runtom där fönstren i flygledartornet brukar sitta och meningen är att det ska kännas som om man sitter i ett torn och ser ut över flygplatsen.

–Det här är ett paradigmskifte för oss. Arbetet i flygledartornen har varit väldigt traditionellt där man bara tagit små tekniksteg. Nu gör vi något helt nytt, säger Mikael Henriksson, ansvarig för de operativa delarna när LFV (Luftfartsverket) inför det nya systemet i Sundsvall/Örnsköldsvik.

Vinsten ligger bland annat i lägre kostnader. På en flygplats där man behöver bygga ett nytt flygledartorn blir prislappen bara en fjärdedel så stor om man istället väljer ett system med kameror och sensorer som sedan sköts från en annan plats.

En annan besparing ligger på personalsidan. Det innebär i värsta fall att folk kan bli av med jobbet. Men man kan också se det som att systemet gör det möjligt att fortsätta flyga till ställen som har så lite trafik att de normalt inte kan betala för verksamheten i ett vanligt flygledartorn.

Mikael Henriksson, som själv har arbetat med flygledning i 35 år, lyfter fram ytterligare en fördel: arbetsmiljön.

På små flygplatser kan det i dag vara en person åt gången som sköter flygledningen. Eftersom säkerhetskraven är höga får inga obehöriga vara där och det innebär att flygledaren kan få jobba ensam i fem–sex timmar.

–Det är väldigt tungt att arbeta på det sättet. Med det här systemet får vi dessutom betydligt bättre uppbackning om det skulle hända något, säger han.

Nu finns det fler fördelar än så. Eftersom man använder bildskärmar för att visa vad som händer på flygplatsen går det också att lägga till information direkt på skärmen.

Om det är disigt ute kan kamerorna förbättra sikten och så kan man lägga in markeringar som visar exakt var landningsbanorna ligger, trots att de i själva verket är dolda i diset. Och när flygplanet syns på skärmen kan flygledarna också få en markering som ger information om planet.

Det hela påminner mycket om hur det är för flygvapnets piloter som får mycket information, till exempel om andra plan, direkt på skärmen. Likheten med den militära sidan är ingen tillfällighet. Tekniken kommer från Saab som använt mycket av den i bland annat stridsflygplanet Jas Gripen.

Genom att införa ny teknik för flygledningen hoppas LFV och Saab också att hela det civila flygsystemet ska fungera bättre.

–Tillverkare som Airbus och Boeing har gjort fantastiska innovationer när det gäller flygplanen. Men flygledarna använder sin gamla teknik och därför kan man heller inte utnyttja allt det nya som finns inbyggt i flygplanen och få till en bättre samordning mellan plan och mark, säger Per Ahl, försäljningschef för flygledningssystem på Saab.

Teoretiskt skulle den här typen av system helt kunna ersätta flygledartornen. Men Per Fröberg tror att det dröjer länge. Tornen har trots allt fördelar som att flygledarna även kan se i djupled hur flygplanen rör sig.

För att få samma effekt i den digitala världen behöver man tredimensionella skärmar. Fast det är förstås inget märkvärdigt med tanke på hur mycket kraft teknikföretagen just nu satsar på att sälja in 3D-tv.

Vätskeförbud på väg att hävas

March 2nd, 2011

Om två månader tänker EU börja häva sitt fem år långa förbud mot vätskor på flygplan. Men Arlandas ägare Swedavia vill, liksom sina europeiska kolleger, behålla förbudet.

Den 29 april tänker sig EU gradvis börja häva det fem år långa förbudet mot vätskor på flygplan.

Transferpassagerare som reser in EU kommer tillåtas att ta med sig flytande varor köpta på ett icke europeiskt flygbolag, eller en icke europeisk taxfreebutik, bara de är i särskilda förseglingsbara påsar.

Det nuvarande regelverket tillåter endast transfervaror ombord på EU-flyg om de kommer från USA, Kanada, Singapore eller Kroatien.

Men flygplatser i hela Europa vill behålla förbudet fram till 2013, då Bryssel lovat att slopa samtliga förbud mot vätskor. De anser inte teknologin anpassad för att klara en lättnad av regelverket. Arlandas ägare Swedavia ansluter sig till den gemensamma ståndpunkten.

”Vi stödjer våra europeiska flygplatskollegor. Förbudet bör finnas kvar. Tekniken är inte mogen för en förändring. Falsklarmsfrekvensen är för hög”, säger Swedavias säkerhetsdirektör Anders Lennerman.

”Samtidigt påverkar detta oss väldigt lite. Det här blir värre för de stora flygplatshubbarna i Europa som Charles de Gaulle, Schiphol, Heathrow och Frankfurt”, fortsätter Anders Lennerman.

EU-kommissionen verkar dock svårövertalad.  Passagerare är för frustrerade över att behöva kasta drycker, goda marmelader, tandkräm och dyra krämer när de går ombord på flygplan.

Swedavia anser sig vara väl förberedd inför skiftet den 29 april. Den statliga flygplatsägaren har köpt in ett femtontal nya detektorapparater av den italienska tillverkaren Ceia.

Transferpassagerare från ett tredje land kommer att tvingas ta ut de köpta produkterna ur taxfreepåsarna för särskild screening i den nya apparaten.

Och samtliga passagerare kommer fortsatt tvingas förvara egna medtagna flytande produkter i handbagaget i behållare om maximalt 1 deciliter och i genomskinliga plastpåsar.

Rymdflyg på gång i Kiruna

March 1st, 2011

År 2016 ska människor för första gången åka till rymden från Kiruna.

Det är målet för ett EU-projekt på 11 miljoner kronor. Tidigare var 2012 satt som startår för rymdfärder från Kiruna. Nu blir det inte så och anledningen till förseningen är lågkonjunkturern som påverkat investeringarna i branschen, uppger projektledare Karin Nilsdotter för P4 Norrbotten.

Rymdföretaget Virgin Galactic är den främste intressenten av rymdflyg från Kiruna. I väntan på rymdfärder är tanken att försöka utveckla en slags rymdturism på jorden. Det kan vara allt ifrån interaktiva upplevelser till norrskensturer och tyngdlösa flygningar.

Man jobbar också för att försöka få flera operatörer än enbart Virgin galactic att välja Kiruna som bas för rymdturism.

A380

February 28th, 2011

A380 – Världens största passagerarplan


Airbus A380 är ett fyrmotorigt passagerarflygplan avsett för långdistansflygningar med en räckvidd på ca 15.200 km. Flygplanet är det första jetdrivna passagerarplanet med två kompletta passagerardäck plus ett underliggande godsdäck som någonsin byggts. I sitt grundutförande kan Airbus A380 som standard ta antingen 853 passagerare i turistklass eller 525 passagerare fördelade på tre klasser.

Passagerarvarianten av A380 är världens största civila persontransportplan med 50 procent större kabinvolym och 30 procent större golvyta jämfört med sin närmaste konkurrent Boeing 747-400 (JumboJet). Airbus A380 har fått smeknamnet SuperJumbo.

Första testflygningen med Airbus A380 utfördes 27:e april 2005 och i oktober 2007 oktober levererades det första flygplanet till Singapore Airlines som den 25:e oktober gjorde den första kommersiella flygningen med passagerare mellan Singapore och Sydney. Efter det har ytterligare 2 nya A380 levererats till Singapore Airlines och den 18:e mars 2008 är det dags för första flygningen mellan Singapore och London. När den 4:e A380 levereras i maj 2008 kommer Singapore Airlines även börja flyga med A380 mellan Singapore och Tokyo.

Fakta om A380
Wikipedia svenska: http://sv.wikipedia.org/wiki/Airbus_A380
Wikipedia engelska: http://en.wikipedia.org/wiki/Airbus_A380
Airbus om A380: http://www.airbus.com/en/aircraftfamilies/a380/index2.html
Singapore Airlines A380: http://www.a380.singaporeair.com/

Boeing visar Jumbo Intercontinental

February 27th, 2011

747-8 Intercontinental visas för 10000 gäster. Endast den här flygplansserien målas orange, annars är Boeings färg blå. Foto: Boeing

Boeing har gjort en ansiktslyftning med sin 40-åriga klassiker 747 Jumbo och lånar teknik från Dreamliner

Målad i för Boeing helt nya färger presenterade företaget nyligen sin moderniserade version av jumbomodellen 747-8 Intercontinental.

Det är ett passagerarflygplan i storleksklassen 400 – 500 passagerare, och där är man ensam påpekar Boeing. Airbus A380 rymmer fler passagerare, övriga modeller från de båda tillverkarna rymmer färre än 400 passagerare.

Boeing 747-8 får 12 procent lägre passagerarkostnad per km än tidigare 747-versioner. Planet ska även vara tystare och snålare än tidigare modellen 747-4.

Inredarna har lånat tekniska lösningar från den kommande modellen 787 Dreamliner för att få en känsla av större rymd i passagerarutrymmet.

Lufthansa och Korean Air är några av de flygbolag som beställt 747-8 Intercontinental. Leveranserna börjar i slutet av året.

De första funderingarna på ett jumboplan föddes under första halvan av 1960-talet. Premiärflygning blev det i februari 1969 och det första planet levererades till kund i januari 1970. Hittills har drygt 1500 jumboplan tillverkats.

Jaktplan till salu

September 17th, 2010

Det gjorde stor succé på en flyguppvisning i Reno 2003 där det visade upp sin unika dubbeldeltavinge och sin snabba flykt. Planet sponsras av de lokala Sabbhandlarna i Sacramento i Kalifornien. Foto: Wolfe Aviation

Finnes: Toppfin J35 Draken -64.
Sökes: Köpare med tjock plånbok.

Det är en bit historia som jag har stående här. Det är synd och skam att hon ska stå på marken och samla damm, säger flygplansmäklaren Verlyn Wolfe i Stockton i Kalifornien om sin J35 Draken av 1964 års modell.

Ägaren till planet har försökt att sälja det i fem års tid.

Han började bjuda ut det för 499 000 dollar, motsvarande 3,5 miljoner kronor. Nu är priset nere i 175 000 dollar, motsvarande 1,2 miljoner kronor.

– Men det kommer nog att falla ytterligare säger Verlyn Wolfe i en intervju med  tidningen Recordnet.

Men vad hjälper det Verlyn Wolfe i Kalifornien.

Att hitta en köpare i Sverige är knappast troligt. Planet är registrerat i USA och att ta över det till Europa kräver helt nya tillstånd genom en ganska byråkratisk process.

Det silverfärgade planet renoverades till toppskick för tio år sedan och har varit med i flera flyguppvisningar i USA, bland annat i Reno Air Show 2003. Det finns en filmsnutt om detta på Youtube.

Den gick igenom en inspektion så sent som 2005 och är klart att flygas.

Det har sponsrats av de lokala Saabhandlarna i Sacramento i Kalifornien och har Saabs välkända logotype på stjärtfenan.

Men det är dyrt att hålla planet både i luften och på marken. Med efterbrännkammaren inkopplad drar det 400 liter i minuten.

Och på marken kostar det en slant också. Ägaren till planet har tvingats sälja både reservmotorn och andra reservdelar för att betala hangarräkningarna, rapporterar Recordnet.

Och för att över huvud taget få tillstånd att flyga planet måste piloten ha en fullgod pilotutbildning i jetplan plus specialutbildning på överljudsplan. Det handlar om över 1 000 utbildningstimmar.

Rysslands största flygmuseum i Moskva

May 4th, 2010

Mi-12 (Helikopter) Världens största helikopter som kan ta en last på 30 000 kg upp till en höjd av 2900 m. Båda rotorerna har en diameter på 35 m och drivs av två D-25 VF Solovyov gasturbiner på 6500 hkr var. Max startvikt 105 ton och maxfart 250 km/h

Monino är ett av världens största flygmuseum och finns i Ryssland. Trots detta är det totalt okänt för de flesta av oss i väst. Museet är beläget 38 km från Moskva och väl värt ett besök.

Flygmuseet Monino startade 1958 och är det största i det forna Sovjetunionen. Flygmuseet öppnade för besökare 1960 och hade då 9585 besökare. Idag besöker mer än 150 000 besökare museet årligen och det blir fler och fler varje år. Från 1932 har det även funnits en fungerande flygbas intill för utbildning av militära piloter och den verksamheten fortsätter än idag. Den första chefen över flygmuseet var major Konstantin Petrovitj.

Museet visar hela den ryska flyghistorien och dess milstolpar fram till våra dagar. Idag rymmer museets samlingar mer än 170 flygplan, helikoptrar och segelflygplan, dessutom över 120 flygmotorer både konventionella och gasturbiner samt raketmotorer.
I samlingarna ryms också många modellflygplan, vapen, missiler, och raketer. En annan avdelning visar navigationsinstrument, uniformer, flaggor, böcker och fotografier.

Museet är unikt på grund av sin storlek då det täcker 20 hektar och framförallt visar flygplan från sovjettiden. Många är de konstruktioner som är okända för oss i väst och därför extra intressanta. Detta har många upptäckt och redan har delegationer från 91 länder besökt museet. Dessa delegationer har varit framförallt från USA, Storbritannien men också Tyskland, Frankrike, och de flesta finner museet både intressant och väl värt ett besök.

De flesta flygplanen är idag uppställda utomhus, och trots detta är de i mycket bra kondition och står på de däck som de landade på Monino med. Trots små bidrag från den ryska staten har man lyckats bevara museet till eftervärlden. En del bidrag till museets drift har dock på senare tid kommit från designbyråer som Tupolev, Ilyushin, Antonov, Mikoyan etc.

Fram till 90-talet var det nästintill omöjligt för civila att besöka museet och det var inte heller lätt att hitta. Fram till helt nyligen krävdes också förhandstillstånd för icke ryska medborgare om man ville besöka museet. Idag är det lättare och man fyller endast i en registreringsblankett och visar upp sitt pass.

Vill man ha en personlig guide går detta lätt att ordna. Inträdesavgiften är cirka 100 kronor för utländska medborgare och får anses vara billigt med tanke på alla de flygplan museet rymmer. Ryssar går in för ett betydligt lägre pris än utlänningar vilket är fallet på de flesta ryska museum.

Så har ni vägarna förbi så tveka inte att ta er ut till Monino det är väl värt besväret.

Museet är öppet varje dag utom söndagar och onsdagar från 9.30-17.00
Lördagar stänger museet 14.00

Tåg från Moskva till Monino avgår från Jaroslav-stationen i norra delen av Moskva och tar cirka en timme.

Mi-6 från 1957 kapabel att transportera 61 utrustade soldater eller 41 skadade. Maxhastighet 300 km/h upp till 4500 m höjd. Helikoptern satte världsrekord i hastighet 1961 för helikoptrar med 320 km/h. Kom till museet 1978.

Airbus råd till besättning i askmoln

April 17th, 2010

Besättningen måste trycka på rätt knappar om planet hamnar i ett  askmolm.

Besättningen måste trycka på rätt knappar om planet hamnar i ett askmolm

Flygplanstillverkaren Airbus har sammanställt en kort manual för en besättning som råkar flyga in i ett askmoln.

Orsaken till flygförbudet efter det isländska vulkanutbrottet är att askan som vulkanen spyr upp innehåller mineraler, som är så hårda att de orsakar svåra skador främst i flygplansmotorerna.

I en jetmotor fungerar stoftet som blästersand när det träffar fläkten i motorns luftintag. Det innebär att fläktbladens kanter slipas av, vilket minskar möjligheten att komprimera luften.

I brännkammaren smälter mineralerna och riskerar att sätta igen ventilerna för bränsletillförsel. Mineraler som smälter riskerar också att sätta sig på turbinbladen efter brännkammaren. Motorns dragkraft kommer att minska, och i värsta fall stannar motorn helt, en s k flameout .

Flygplanstillverkaren Airbus har gett ut en kortfattad manual till besättningar för hur man bäst undviker problem med vulkanaska.

* Upptäcker besättningen att man närmar sig ett moln med vulkanaska ska planet genast vända 180 grader och undvika området.

* Upptäcks molnet för sent så är rådet att dra ner på effekten så att temperaturen i brännkammaren sjunker. Då minskar risken för förglasning av mineralerna.

* Öka bränsletillförseln är ytterligare ett råd, detta för att minska risken för att motorn slocknar, s k flameout.

* Starta hjälpkraftaggregatet, APU, så att det finns tillräckligt med elkraft för att återstarta motorer som drabbats av flameout.

Enligt Airbus inträffade det mellan 1980 och 2000 att flygplan vid 80 tillfällen flög in i askmoln med konsekvenser som skiftar från förslitningsskador på motordelar till att samtliga motorer stannat.

Svenska flygmotortillverkaren Volvo Aero, som på sin hemsida förklarar varför flygplan inte kan flyga i askmoln, skriver man att det är omöjligt att hindra att de små partiklarna i vulkanaska tränger in i flygmotorer. Därför finns bara en lösning på problemet, att inte flyga i askmoln.